inte lika kaxig.

Ibland känns det som allt jag gör är en enda stor fight mot mig själv. Jag vill hela tiden pressa mig själv lite till..komma lite längre.

Allt handlar om att vara bäst, att vinna och öka.

Men jag frågar mig jämt, varenda jävla dag och det börjar bli påfrestande om det är värt det?
är det värt att satsa allt bara för att få vara bäst, bara för en sekund? för att nå det där målet?

Ja det är det nästan alltid, fast just nu tvivlar jag.

Jag är rädd för att släppa taget, rädd för att förlora, rädd för att göra fel, rädd för att ge upp, rädd för att göra folk besvikna, rädd för att inte räcka till, rädd för att gå vidare

Inte alls som den där förebilden eller bästaste vännen som jag vill vara..bara rädd och jävligt liten.

Ja, det känns förjävligt.

Vart tog jag vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0